Vattna blommorna – Del 3

Hade ett långt samtal med min käre far idag, som ansåg att inblandningen med fuktsensor/mäta ph-värdet/resistansen i jorden är inte någon särskilt bra teknik, eftersom att stavarna kommer oxidera inom en vecka, och därmed kräva att man polerar dem lite då och då, vilket inte känns roligt på ett “automatiserat system”.

Det stora problemet med oxidering är att när det oxiderat tillräckligt länge kommer man inte få någon kontakt alls när man ska mäta, vilket innebär at maskinen kommer tro att där är torrt oavsett hur mycket vatten man pumpat in, vilket kan resultera i mycket vatten på golvet :).

En mikrobrytare
En mikrobrytare, 25:- på Kjell.com

Ska man utesluta det får man ha en mikrobrytare i botten som är riktad neråt med en bit frigolit som lyfts upp med vattennivån, som en extra säkring på att man inte “häller över kanten”. Och har man ändå satt en sådan kan man lika gärna utesluta jordfuktigheten och bara använda den väldigt nära botten på krukan för att inte få överskottsvatten, som gör att blomman surnar.

En annan sak vi kom fram till var att vattnet lätt surnar ifall man låter det stå still, så eventuell fläkt/motor kan (ej bekräftat om det går) behövas i tanken för att “röra om” vattnet. Ska man se till att vattnet inte surnar måste man destillera det för att ta bort alla tillsatser/alger, vilket låter dyrt och tidskrävande. Alternativt att man häller i något medel som gör att det inte surnar, men det lär inte blommorna tåla. Tål inte blommor surt vatten?

Med andra ord blir det lite ändringar i planen. PIC-processorn behövs fortfarande, förstås för att mäta hur mycket vatten som pumpats upp för att se till att inte pumpen torrkörs (då går den sönder).

En annan ändring är att jag nog ska köpa en PIC18XXXX istället, då de kör på C-kod och inte Asembler.

Snabb ritning

Dålig ritning. Är den äns fullständig?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *